Irriterad

Nu är jag en aning irriterad. Varför? Jo, på grund av ett inlägg på gubbens blogg och på en av kommentarerna där.

Det är en person som kallar sig för ”peter” ( ja, med litet p, så det är troligen nån snorvalp) som har kommenterat en av mina kommentarer. Det är hela hans sätt som retar upp mig. Han antar att jag är nybörjare när det gäller datorer och internet eftersom jag anser att vissa saker är löjliga, såsom att skicka krypterade meddelanden som förstörs efter man har läst dom. Jag anser att det är rena paranoian. Han anser att jag är korkad. Det är jag inte. Det som retar mig mest är att han förutsätter att jag är korkad och inte kan någonting om datorer eller internet eftersom jag är kvinna i fyrtioårsåldern. Jag har i alla fall svårt att se det på nåt annat sätt. Läs hans kommentar här. Bland annat skriver han så här: ”Din inställning är en sådan klassiker bland nybörjare, tror att internet bara består av guld och gröna skogar. Men gissa vad… det är just i de gröna skogarna rovdjuren finns.”  Och så här: Ditt sätt däremot är nog lika bakåtsträvande som de flesta andra glada datoramatörer. De lever ofta i värld där de tror att det bara är att köpa en dator och koppla upp sig så är man framåtsträvande”

Ni kan ju läsa mitt svar på hans kommentar där också. Ska bli väldigt intressant att se om han har svar på det…

Men varför tror de flesta yngre killar att man är fullständig idiot när det gäller datorer om man är en kvinna runt fyrtio? Eller bara för att man är kvinna?

Jag kommer ihåg när jag och min gubbe skulle köpa en ny hårddisk till min gamla dator. Vi letade upp en försäljare och jag frågade honom vad som fanns att välja på och han (den dumme fan!) vände sig mot min gubbe för att svara! Saken är att min gubbe inte hade en susning om vad vi behövde eller skulle ha. Jag svarade och försäljaren fortsatte att prata med min gubbe! Helt sjukt!

En annan gång var jag och min syrra iväg och skulle köpa skrivare och försäljaren frågade oss då om vi hade någon skrivarkabel. Det hade vi inte. Då frågade han om vi visste om det var ett litet uttag eller ett långt. Jag svarade då att vi ska ha en seriell kabel. Han så väldigt förvånad ut och pallrade sig iväg för att hämta en kabel till oss. Han förutsatte att vi var helt rudis när det gällde datorer bara för att vi var kvinnor. Sånt gör mig mycket irriterad!

Tyvärr så finns tydligen den inställningen fortfarande och det är fanimej skrämmande!

Annonser

Lite mer kattsnack

Min gubbe och jag är nu överens om att vi ska skaffa en katt framöver. Det vi har kommit överens om är att om jag skaffar en katt så får han köpa en dator eller vad han känner för när han får sina skattepengar. Den dealen tyckte jag var helt okej.

Hur det nu än är så blir det ingen katt före semestern, så nu ska jag börja kolla efter katter. Det enda jag har bestämt mig för är att det inte ska vara en grårandig katt, men i övrigt ver jag inte. Det vet jag när jag ser just min katt. Jag skrev ju i förra inlägget att det skulle bli vår katt, men när det gäller att välja katt så är det jag som bestämmer. Sen tror jag att om en katt växer upp tillsammans med oss så blir den ju vår i alla fall.

En annan sak som inte är bestämt i nuläget är om vi ska ha en hona eller en hane. Jag tycker ju att hankatter oftast är sällskapligare än honkatter, men med kastrerade hankatter har man ju problemet med att de kan få trubbel med kisseriet när de blir upp i åren och lite småfeta. Honkatter får ju oftast inte det problemet.

Jag är väldigt förtjust i långhåriga katter, men de kräver ju mer än en korthårig när det gäller pälsvård. Jag har tidigare haft halvlånghåriga katter men aldrig någon riktigt långhårig. Två av mina katter har varit halvt Norsk Skogskatt, men båda har varit ganska korthåriga, mest lite lurviga på magen och på bröstet. Pumba, vår senaste katt var en korsning mellan Maine Coon och Norsk Skogskatt, men inte heller han var direkt långhårig, mest det där lurviga på magen och bröstet, lite vildvuxet sådär.

Nåja, vi får väl se vad det blir för katt. Jag lovar att lägga ut bild när katten väl har landat här i vårt hem.

Ha det bra, vi hörs!

Kattdiskussioner

Jag och min gubbe har lite olika åsikt när det gäller att skaffa katt. Jag vill nämligen ha en katt , men det vill inte han. Så jag kör med någon sorts uttröttningskampanj mot gubben (man skulle kunna kalla det för tjat också…) och hoppas väl på att han ska ge sig förr eller senare.

En orsak till att gubben inte vill ha någon katt är att man ju blir lite låst. Det kan jag ju visserligen hålla med om, men jag är lite lagom kattokig och börjar verkligen sakna att ha katt.

När jag och gubben flyttade ihop så fick han en katt på köpet skulle man väl kunna säga, eftersom jag hade en katt när vi blev ihop. Den katten var lite speciell, till att börja med var han riktigt svartsjuk på gubben och vaktade nästan mig så att han inte skulle komma för nära, men det gick över ganska fort när vi väl flyttade ihop. Den katten var verkligen bara min, det var hos mig han sov på nätterna och det var oftast hos mig han låg och myste på kvällarna också. Tyvärr fick han diabetes och vi var tvungna att avliva honom för cirka 6 år sen. Vi bestämde väl i den vevan att vi inte skulle skaffa någon ny katt. Men naturligtvis blev det en ny katt.

För cirka två år sen så fick jag frågan om jag ville ta hand om en katt. Efter många om och men så bestämdes det att vi skulle ta emot katten. Den här katten bodde hos en person som ofta var sjuk och åkte in på sjukhuset och då blev katten ensam och det var ju inte så bra, så min vän Pia ville att jag skulle ta hand om den istället. Katten var hennes från början nämligen. Gubben var ganska skeptisk till att bli kattägare igen, men till slut visade det sig att den katten verkligen var hans. Katten sov hos honom, låg brevid honom i soffan och Magnus skämde bort katten som bara den. Tyvärr blev han sjuk förra sommaren och vi fick avliva honom. I samband med det sa gubben att nu blir det inga fler katter…

Nu börjar jag bli lite lagom kattsjuk igen så därför håller jag på med min övertalningskampanj. Vi får väl se hur det blir, men jag tror gubben börjar mjukna… 😉

Det där jobbet…

Jag har ju tjatat om att ni skulle hålla tummarna för att jag skulle få börja på ett jobb som jag och min personalledare var och kollade på för ett tag sen. Det är närmare bestämt tre veckor sen vi var där. Nu veckan tröttnade min personalledare på att vänta på att dom skulle höra av sig till henne så hon ringde upp och undrade lite vad som pågick. Jodå, dom var mycket positiva till mig, tyckte jag hade gjort ett bra intryck och alla hade tyckt bra om mig, men (och nu menar jag men med stora bokstäver) dom skulle ha ett styrelsemöte där dom skulle besluta om jag skulle få börja där. Det här styrelsemötet skulle visst hållas i onsdags och på torsdagen skulle dom höra av sig igen till min personalledare. Ingen har hört av sig hittills. I lördags fick jag ett sms av min personalledare om att hon ännu inte hade hört något, men hon hoppades dom skulle höra av sig till en av de andra personalledarna istället eftersom hon åker på semester i en vecka nu.

I fredags kom en annan personalledare och frågade mig hur det hade gått med jobbet och jag sa då som det var att dom inte hade hört av sig och att jag därmed antog att det inte blir nåt. Men det tyckte den här personalledaren var fel att anta bara för att dom inte hade hört av sig och att man skulle tänka positivt. Hon sa att hon bara hade hört positiva saker om hur det hade gått för mig när vi var där, så det skulle säkert gå bra. Jag förklarade för henne att jag anser att om man har goda nyheter så vill man ju berätta dom så fort som möjligt, men om man har dåliga nyheter så drar man gärna på det.

Jag kan ju tycka att det är mycket dålig stil att inte höra av sig och tala om vad som har beslutats. Frågan är väl om dom hade hört av sig överhuvudtaget om inte min personalledare hade ringt upp dom…

Jag kan ju tala om att det var ett jobb som växeltelefonist på ett taxibolag som det handlade om, om det var någon som har undrat.

Nåja, summan av kardemumman är väl att jag med största sannolikhet inte får det här jobbet, så ni som har hållt tummarna kan släppa dom nu.

Ha det bra!

Snart helg igen

Jaha, då var det redan torsdag och helgen lurar runt hörnet. Jag fattar inte var tiden tar vägen, dagarna bara rusar iväg, man hinner knappt gnälla om att det är måndag förrän det är fredag igen. Helt otroligt!

Igår var jag och lyssnade på Ingvar Carlsson när han hade en liten föreläsning på Sommarlust i stan. Det första som slog mig var att han verkligen är välbevarad, han är dock 75 år, men han såg definitivt inte ut att vara så gammal. Här kan ni läsa lite om vad han pratade om. Mest pratade han om hur de borgerliga partierna har nedrustat välfärden i Sverige och om hur viktigt det är att försöka stoppa nedrustningen och börja bygga upp Sverige igen. Det kommer att ta tid men det är möjligt, men först måste vänsterblocket vinna valet, annars är det troligen kört.

Annars händer det inte så mycket. Jag skulle ha fått besked idag om jobbet som jag var och kollade på, men det har jag inte fått så troligen blir det inget av med det. Men fortsätt att hålla tummarna, loppet kanske inte är kört än…

Några särskilda planer inför helgen har jag inte. Är det bra väder så ska jag försöka få med gubben ut på en långpromenad, det skadar nog varken honom eller mig. 😉

Ha det bra, vi hörs!

Aprilväder

Eftersom jag ju inte är nåt fan av våren så måste jag fråga er som är det: Är det det här ni tycker är så underbart med våren? Ena minuten skiner solen och det är 13 grader varmt, nästa så blåser det halv storm och snöar och är svinkallt. Visst är det mysigt! Nä, men det är äkta svensk vår, mina vänner!

Ha, nu fick jag vara lite skadeglad… 😀

Fast jag undrar om inte tiden är något ur led, det är ju faktiskt inte april ännu…

Kram på er!

Träningsvärk

Igår var jag iväg och simmade i badhuset. (Var annars?) Mycket trevligt sätt att motionera på, tycker jag. Det bästa med att simma är att man inte blir trött och svettig av det, men man får minsann valuta för träningen i alla fall. Jag har träningsvärk på ställen som jag knappt trodde att man hade några muskler på idag, kan jag ju meddela. Kul att upptäcka muskler som man inte trodde fanns…

Jag simmade 1000 meter och det är nog ganska lagom, nu gäller det bara att komma iväg varje vecka och fortsätta med det här. Det brukar ju var det som är kruxet, just att fortsätta. Förhoppningsvis kan jag få med mig gubben också lite då och då, han behöver det lika väl som jag. Igår skyllde han på att han ”mådde skit”, vad det nu innebär egentligen. Han verkade ganska pigg när jag gick och även när jag kom hem igen. Undrar om det där med att ”må skit” betyder att latmasken har bitit sig fast lite väl bra…

Jag trodde dock att jag skulle ha betydligt mer ont överallt idag, så kanske är jag inte fullt så otränad som jag trodde. 😉

Ha det bra, vi hörs!

Tidigare äldre inlägg